När det gourméras

Nu är jag lite mätt, typ. Den dagen det inte går att göra egen sweet chili-marinad eller det inte finns currykrydda att köpa, då kommer jag att leta upp ättestupan. Funderar lite på att göra min alldeles egna curryblandning så får jag den exakt som jag vill ha den. 

Dagens la famiglia-middag blev fläskfilé som fått marinera i min sweet chili-blandning i två dygn, ljummen potatissallad med timjansdressing och en kallrörd currysås. I <3 it!!

När det senilas

...in absurdum så har man inte en aning om var dagarna tar vägen, HÄPP bara så går det från 20 april till 1 maj. Och vilken 1 maj sedan då! Solen skiner, lagom med små ulliga moln på himlen och vädret är bara så där vårigt så man aldrig någonsin vill ha något annat väder igen.


Nu är vi verkligen inne på nedräkningen till D-day, D som i Då flyttar vi. 30 dygn till att stå ut, sedan så! Tror att det bara kommer att säga HÄPP där också för jag har i stort sett allt kvar att packa och som om inte det vore nog, femtioelvanittiotvåtusen kartonger i källaren att gå igenom. Ja och hurra! Verkligen. Inte.


Här i byn har Trädgårns loppis till förmån för Cancerfonden slagit upp dörrarna i dag så jag och dottern nästan stod och ryckte i grinden. Nästan. Och det är jag glad för, hej och hå vilka fynd jag gjorde! Ett stort benvitt tjockt överkast till min säng för en hundring och det bästa av allt, ett sprillans nytt stort kuddfodral från Himla i krispigaste vita linne för ynka 30 pickadoller. VA!!! Sedan blev det lite mer smått och gott, lull-lull och krims krams innan vi kom ut genom dörrarna igen.


Dessutom har jag hittat de två perfekta rossorterna till vår nya lilla trädgård. En klätterros och en marktäckande buskros, vita båda två och to die for. I juni, då... Egentligen vill jag väl ha precis alla rosor de har. Och klematis. Och en örtagård. Och... och... och...


Jag har fått någon slags mani vad gäller kinapuffar. Ja alltså de man äter, inte de man smäller. Fast å andra sidan, fortsätter jag trycka i mig sådana så smäller nog jag snart.


Dags att börja joxa i ordning middagen för i dag kommer även de stora bebisarna hem till mamma för att dinera.

När det räknas

...dygn, dagar, timmar, minuter... åh, men då går tiden så sakta!! Sedan, när man har något roligt på gång för ovanlighetens skull, ja men wam bam thank you mam bara så är det över och förbi. Varför är det så?

Just nu känns det som en evighet bort men för varje gång jag lägger mig och sover så kommer jag ett dygn närmare det där magiska datumet. 31 maj. Smaka på det! 31 maj. Visst är det alldeles ljuvligt underbart? Dagen D, D som i Då flyttar vi. Woop woop!!

I dag har jag blivit av med ett av köksmöblemangen. Hurra! Eller blivit av med, det är inte flyttat än utan står tryggt kvar i mammas kök tills det är dags för det att få nytt hem hos äldste sonen. Bra när saker kommer till användning och det hos någon som behöver det. Då har jag inte slitit med slipning och målning helt i onödan i alla fall. Själv behåller jag det gigantiska slagbordet som hängt med familjen i snart 18 år nu. Det är just nu under slipning och sedan blir det kvistlackning och så ett par lager vit färg, sedan så är det redo för det nya köket. De fina gamla stolarna som jag fyndade på loppis för sammanlagt ynka 40 pix ska också slipas och få sig inte bara vit färg utan även ny klädsel.

Till det som ska bli köksmöblemang var jag och shoppade en detalj igår. En superfin ljuslykta från Trädgårn här i byn. Har inte hunnit ta någon bild på den än men har en från när vi var dit på fönstershopping förra helgen:

Fotot gör den inte riktigt rättvisa direkt, en är verkligen hur fin som helst. Funderar på att spraya den vit men det ska jag tänka lite till på.

Dottern gjorde sitt första inköp till nya rummet. Det var tänkt först att det skulle gå i rött, vitt och blått, New England-stuk, men nu får vi fundera om lite och inreda efter den nya ljuslyktan. Kommer nog bli hur fint som helst ändå tror jag. Det är den större modellen längst fram:

När det ångras

Det är allt lite dumt att ångra saker som man redan har gjort tycker jag. Alltid, hur dumt det än är,  ger det någon form av lärdom, erfarenhet eller vetskapen om att man aldrig någonsin ska göra det igen. Det är ju allt det vi gör och är med om som formar oss till dom vi är och jo, jag trivs rätt bra med att vara just jag.

Däremot så kan jag ångra saker som jag INTE gjorde, ord jag tänkte med aldrig sade, människor jag mötte men som jag inte släppte in riktigt i mitt liv eller som jag inte höll i bättre. Eller om det var dom som inte höll i mig, jag vet inte riktigt.

Det är nog värre det där med att ångra det man inte gjorde än att ångra det man faktiskt var modig nog att göra, hur korkat det än var att göra det. Så jag har bestämt mig för att jag ska sluta med det. Omedelbart. Helst i går. Aldrig mer ångra något jag inte gjorde. Och hur går det till då? Jo, jag tänker helt enkelt köra på det som känns sådär helrätt, gott och varmt i magen. Antingen blir det sketabra eller så blir det en erfarenhet att skriva in i The Big black book of dumheter and erfarenheter.

Lite av det jag ångrar att jag inte gjorde/sade/vågade är:

1. Att jag inte tidigare har vågat försöka göra verklighet av min dröm som jag haft sedan högstadiet (minst, antagligen ännu längre), att skriva. Det finns hur många ord som helst i mig som bara väntar på att få komma ut. Nu har jag ju äntligen, vid 44 års ålder, vågat skicka in en ansökan om utbildning inom litteraturvetenskap med fokusering på det egna skrivandet. Vi får väl se hur det går, hoppas hoppas att jag blir antagen! Vilken grej! Vilket äventyr!

2. Att jag inte har vågat säga ifrån riktigt ordentligt när någon behandlat mig illa, ljugit om mig, bedragit, svikit eller vad det nu har varit. Jag har låtit andra behandla mig som skit mellan varven, låtit dom trampa riktigt rejält. No more!

3. Att jag inte vågade ta tag i handen på den där mannen jag var (och är) intresserad av för att sedan inte släppa. Jag är skitusel på sådant. Har alltid varit den som blivit uppvaktad, erövrad och så vidare. Nu får jag sitta här och ångra mig som fasen för åh, så snygg han är!! Och snäll. Och het. Och en massa annat.

4. Att jag för x antal år sedan inte gjorde det jag tänkte och kände för när en vidrig otrohetsaffär uppdagades. Att få avreagera sig på döda ting som tillhör den som svikit hade varit så jävla skönt och det hade gett mig en rejäl stor puff åt rätt håll långt mycket tidigare än när den kom först långt senare. Det här låter ju helt sjukt kanske men åh, så härligt det hade varit att få dumpa alla elektronikgrejer över balkongräcket och se dom smasha sönder mot asfalten nedanför. Lovely! Nej, jag vet, hämndlystnad är ingenting som är vackert, det är vidrigt och fult men ibland hade det varit härlig att få vara just så vidrig och ful tillbaka. Som tur är så är det sällan jag får sådana hämndkänslor att det bara brinner i huvudet på mig, det har bara hänt två gånger under mina 44 år så det är ingenting att hänga upp sig på.

Ja, sedan är det nog inte så mycket mer som jag inte gjort, här har det levts!

Me vid 1 års ålder. Men hur cool var jag inte, va?

När det ska spanas in

...så får jag grymt ont i magen och världens stresspåslag. Ja, det är alltså en lägenhetsvisning inbokad på förmiddagen här, några som funderar på att flytta in här i juni då vi lämnar byn efter 3 år.

Vad är det då som gör mig så stressad? Jo men det här att någon ska gå runt och bedöma mitt hem, kolla in mina grejer, hur vi har det. Kanske snoka både här och där. Ja, inte för att jag har några hemligheter här hemma direkt, men det känns ändå skitjobbigt att någon vilt främmande människa ska komma in i mitt hem och gå runt. Nästan lite som inbrott sådär. Jo, jag vet, det är bra dumt att tänka och känna så.

Dom hade ju i alla fall kunnat ha anständigheten att komma och titta INNAN jag började riva ner gardiner, tavlor, lull-lull. INNAN jag började packa ihop livet här för ett liv i det hett efterlängtade lilla radhuset. Så hade jag sluppit skämmas för att det är så tomt, kalt och ostylat. Vad jag heter? Mupp tror jag visst att det var!

I går, när jag for runt här och höll på med packningen och rensningen som b¨st, så råkade jag fastna med tån bredvid stortån (vad heter tårna egentligen? Kan bara stortå och lilltå, men motsvarande pekfinger då) i min förbannade Internetsladd som ligger och skräpar löst i hallen numera. Det gjorde lite ont men inte så att jag avled på fläcken, så jag tänkte att det är väl lugnt och fortsatte jobba på.

En timme senare hade jag lätt föredragit att bli skjuten om någon jägare varit i närheten, för satan vad ont jag hade! Det molade och tokvärkte, illamåendet gjorde mig kallsvettig och varenda hjärtslag kom från den där tån. Av med strumpan och kikade. Då var det en spricka längs med hela tån och skinnet hade sjunkit ner i den. Själva tån hade antagit en härlig lila-svart ton. Mums!

Somliga straffat Gud med detsamma! Jag vet bara inte för vad än.

Och här är jag som pillrar lite på min onda tå...

När det kliar i köptarmen

Pollen. Detta årligen återkommande elände. Näsan är täppt, huvudet värker och astman går bananas. Underbart!

Gårdagens promenadutflykt till Trädgårn här i Söderfors blev en dagens. Istället för blåst och snöyra så fick vi en vindstilla promenad i solskenet.

Eftersom dom slog upp portarna för säsongen i går så var det ju inte så mycket ståhej att titta på i själva trädgården ännu, men det var på G. Stora vagnar med rosplantor, hallon och annat ljuvligt godis stod i gången och blev uppackade. Jag och dottern tog oss en tur bland deras fina inredningssaker och bland den underbara avdelningen med trädgårdslyst.

Så fort vi har flyttat och jag har inventerat vår trädgård, då ska jag kidnappa någon med körkort och bil som får äran att susa iväg med mig till just Trädgårn. Det ska handlas blommor, buskar och bär. Jag vill ha en härlig oas att njuta av under sommaren. Väldoftande blommor, vackra blickfång, varma sommarkvällar, doften av grillat och, förhoppningsvis, trevligt sällskap.

Lyckades få med mig lite bilder från dagens utflykt med en bråkdel av allt det vi vill ha till det nya hemmet.

När det snöar

...ja, då drar vi till "Trädgårn" här i byn som säsongsöppnar i dag. Härligt! Jag bara älskar den butiken. Massor av fina växter av alla de slag, trädgårdslyst, fina inredningsdetaljer och dom har dessutom en alldeles underbar liten loppis. Loppisen är till förmån för Cancerfonden så det är väl spenderade ören.

Jag behöver ju  nytt porslin innan vi flyttar och i morse kom jag på den briljanta idén att varför köpa nytt? Det finns ju loppisen och förra året, då fanns det hur mycket fint porslin som helst att välja och vraka bland. Så i dag ska jag spana in och när jag får in lite nya futtiga korvören på botten av den väldigt tomma kassakistan, då ska jag gå dit och slå till. För jag tycker att det är bra fint med GreenGate, PiP osv., men det är ännu finare att blanda t.ex. GreenGate med gammalt ljuvligt porslin. Jag kan ju bara hoppas på att förra årets stora funderare för min del, en fantastisk design-servis för nästan ingenting, finns kvar. Då slår jag nog till på den. Tar med mig kameran så kommer det förhoppningsvis bilder i eftermiddag.

Nu: Frukost och vänta på att tvättladdning nr 1 blir klar (jo då, vi kör tvättstuga andra dagen på raken, lovely!).
Snart: Snöig och blåsig promenad ner till hamnen och Trädgårn. I love it!